Smile At Life

Gick upp för en liten stund sen bara. Satte mig här för att vakna til liv lite mer. Är sån så jag kan aldrig gå upp och direkt äta frukost, måste varit vaken en stund och känna hungern komma, då kan jag äta. Därför har jag haft det ganska svårt med frukost genom tiderna, det var inte förrän väldigt sent jag började äta frukost. På högstadiet gjorde jag det varje gång vi kom till skolan (tack och lov för 5 kr frallorna Ledet! haha). Innan dess så kunde jag spy om jag ens tänkte på att äta tidigt på morgonen. Nu har jag dock vant mig, efter att jag tvingar i mig, det är sjukt jobbigt när man ska åka iväg tidigt till skolan tex, så det är också en av anledningarna till att jag gillar fil/yoghurt och musli. Det går ner lätt och går fort att äta. inga torra mackor eller så, det bara växer i munnen ju! Blä.

Ja, dagen igår var lugn och skön. Tog oss en promenad upp till Rikards pappa och hälsade på en snabbis, vi skulle kolla om dem hade flytvästar vi kan få låna till Norge, men det hade dem inte. Men tydligen ska Rikards morfar ha det, och vi ska på kalas där på söndag så det blir ju perfekt. Hoppas han har!
När vi skulle gå hem kom det en sjuk regnskur och åskan började knalla. Vi fick be Kent köra oss hem, väldigt snällt att han ville göra det! Jag som verkligen hade velat ha promenaden då vi sköt upp löpningen till idag istället.
När vi kom hem satte jag mig och kollade på Michael Jacksons minnesceremoni. Åh, vad vackert det var! Och gud vilka fina tal dem hade skrivit. Jag tror att hans pastor hade ett av dem allra bästa talen, men jag är lite emot att han kunde vara så himla glad och snäll och godhjärtad gentemot Michael NU, när han var i rättegångarna så sa han inte ett enda ord för att hjälpa Michael. Det tycker jag är tråkigt. Att allt fint och vackert ska komma nu, efter hans död. Så är det alltid! Han hade behövt höra alla dessa underbara saker om sig själv INNAN han dog, det kanske hade hjälpt honom lite för han mådde verkligen inte bra nu i slutet.
Martin Luther King III sa något jag tycker var så underbart att höra:
- Michael was not a strange man, it was strange people around him! Något i den stilen. Och jag kan bara instämma. Det är samma att folk roar sig på hans bekostnad angående att han nu har våldfört sig på barn, jag har aldrig trott på det och kommer inte göra det heller. Michael älskar allt som har med barn och barnsaker att göra, det är därför han hade ett nöjesfält och älskade att bjuda in barn dit. För han fick själv aldrig någonsin vara ett barn, han fick växa upp direkt när The Jackson 5 blev kända och han bara var ett litet, litet barn. Så därför ville han uppleva det nu, när han var vuxen, och även se till så att andra barn fick uppleva det han inte fick uppleva, och det tycker jag bara är så himla fint gjort! Så ska dem komma och kräva honom på pengar sedan, för det är precis det dem gjorde, när dem fick sina pengar så blev dem tysta. Då la dem ner allt. Haha, det är ju sjukt.
Ja, Michael Jackson är nog den största genom tiderna. Jag kan med gott samvete säga att han var snäppet större än Elvis. Han gjorde mer för världen, det är det som gör honom större. Han fick oss att tro, gav oss hopp, och att tro på kärlekens styrka.

(Jag är speciellt arg idag på min pappa som aldrig tog Michaels autograf, för när han var och spelade i Sverige för många, många år sedan var pappa taxi-chaufför och stod utanför och väntade på att köra folk från konserten. Istället kommer Michael Jackson in och vill åka med, då alla fans tror han sitter i limousinen, så han kan åka ostört och säkert därifrån. Med MIN pappa. Jag hade kört av vägen av nervositet, men han gjorde det och skakade hand med The King sedan. UTAN ATT TA HANS AUTOGRAF. Fan. Kommer alltid vara ledsen över det. Men han har tur, han har iallfall kört honom i sin gamla taxi, och skakat honom i hand.)

Vila i frid Michael Jackson. Du kommer alltid vara älskad och leva kvar på jorden även om din själ är någon annanstans!