Oj, ett inlägg till!

haha, här är jag inte speciellt aktiv längre som jag var förut. Men det går ju i perioder, plus att jag inte har tid att sitta här och skriva nu när jag jobbat, varit hos Sara eller hos mamma eller så har Rikard spelat poker så man inte fått tillgång till datorn. Ja, anledningarna är många!
Ska jobba imorgon igen, sedan blir det att försöka sova tidigt, inför resan tidigt på lördag morgon. Blir ju Malmö som jag nämnde i det förra inlägget. Ska bli väldigt trevligt så ser fram emot det. Lite tråkigt att Rikard inte ska med, för han har inte ens träffat dem på pappas sida mer än min farmor och "farfar", och det bara en snabbis. Tråkigt, men så blir det ibland. Haha, eller, dem som har bott ihop i tre år brukar väl känna varandras släkter utan och innan.. Men men.. Man måste få vara annorlunda, och vi har inte brottom med något alls, och det tycker jag är skönt.

Har en nyhet jag måste dela med mig av, jag har ju en katt som jag nämnt en hel del gånger, min lilla Snöboll. Han har ju varit inne katt hela sitt liv, men när han flyttade till pappa för ett och ett halvt år sedan så ville han ju börja gå ut då han märkte att det fanns en värld där också. Men han har alltid varit lydig som en hund och hållt sig på altanen, men nu denna sommaren så har han utvidgat sitt revir och går lite längre. Och igår, kom han, (som är tre år gammal, lite mer!( men med sin allra första mus! Och jag missade det.. :( Han sprang in med den och pappa märkte inget, förrän han skrek för han ville ju visa sin fångst. Oj vad stolt han hade varit sa pappa! Så fort pappa kom och kollade började han leka med den och visa upp den. Hehe, min bebis. Tänk att man kan tycka om ett djur så mycket. Förr sa jag alltid att det var löjligt när folk sa att dem älskade sina djur och så, men jag förstår nu vad dem menar. Dem blir ju en del av en, man uppfostrar ju och tar hand om dem. Klart dem blir betydelsefulla. :)

Såg att Becca ville att jag skulle skriva något pedagogiskt eller psykologiskt igen, och som vanligt har jag så mycket att prata, eller skriva om så man vet inte vart man ska börja, eller sluta heller för den delen. Men häromdagen satt jag Emma och Sara och pratade om allt mellan himmel och jord och kom in på självförtroende och sånt. Det är något intressant tycker jag. Alla har dåligt självförtroende någon gång mer eller mindre. Men det som förundrar mig är, att om man en gång haft dåligt självförtroende för något, som jag tex. hade det när jag var liten och var väldigt rund (tack och lov att jag var det då jag växte så fort på längden att jag hade fått läggas in på sjukhus om jag inte haft något att ta i! haha). Idag är jag ju inte rund, vilket folk påpekar, och kanske ibland på fel sätt så jag tar illa vid mig, men det var inte det jag ville komma till, det jag ville komma till är att dem tankarna finns kvar hos mig. Jag tänker fortfarande ibland när jag har en dålig dag att jag är "tjock, fet och ful" och ser den personen i spegeln. Det är samma med andra, som kanske varit för smala, som ser en pinnsmal tjej utan former eller bröst, som fortfarande kan se den tjejen i spegeln vissa dagar. Varför sitter det kvar, när allting annat ändras, och framförallt kroppen? Utseendet ändras, du ändras, allting ändras, men det sitter kvar. Det hänger fast där, någonstans i bakhuvudet och vill inte släppa taget. Kan det vara så att när man har en dålig dag och mår lite dåligt, att man tar till en sån sak? Att det kanske inte alls är att man känner så egentligen utan att man vet att man kan "skylla" på att det är det det handlar om? Hm, ja frågorna är många, och svaren få. Men jag tycker det är ett intressant fenomen, att man håller på så. Att man ältar och etsar sig fast vid vissa saker, även dåliga. Tur att man ändå kan bearbeta och komma över det, så att man inte alltid skulle gå runt och tro saker om sig själv som inte stämde. För visst gör alla det ibland, men jämt ska man inte göra det, då behöver man stöd och hjälp.
Har ni något sånt som ni tänker på och har etsat er fast vid? Något gammalt som ni mådde dåligt över när ni var små och som fortfarande dyker upp ibland från tomma intet? Dela gärna med er, skulle vara kul att höra andras erfarenheter av självförtroende och så, för det är alltid spännande att höra nya historier. Och var nu inte så tråkiga att ni inte skriver, ni är inte duktiga på att skriva kommentarer alls ju! :)

Nu ska jag nog snart skutta i säng. Kanske läsa en stund, det har man inte hunnit på ett bra tag, så jag är inte färdig med boken än. Men den åker väl med till Norge i värsta fall, där lär jag ju fått den utläst om inte annat!


Hittade en liten rolig bild till detta sammanhanget :)

Love / Cissi

Kommentarer
Postat av: Jennie

Nåt som jag har det väldigt jobbigt med, har det nu och har alltid haft det.. Det är att äta inför andra. Det spelar ingen roll om det är middag eller en glass på stan. Det ända jag tänker när jag stoppar nåt i munnen och någon ser är att nu tänker dom "kolla tjockisen som bara äter" eller "varför äter hon en glass, borde inte hon tänka på vad hon stoppar i sig" osv..Eller vid maten hemma hos någon så tar jag alltid ganska lite för att det ska se bra ut. Annars får jag för mig att de tänker " kolla hur mkt hon äter" ja du fattar.. det är riktigt jobbigt detta faktiskt =/ men aa, nu fick du ett litet svar på din frågeställning iaf =)

2009-07-27 @ 18:05:47
URL: http://uniqueangel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0