Smile At Life

Ja, ibland känns dagarna lite lättare än andra dagar. Det bara är så. Idag är en sådan dag. Det gick utmärkt hos min nya chef idag, hon tyckte jag hade alldeles för bra meriter och utbildningar för att söka jobb inom hemtjänsten! Haha, det var mycket roligt att höra, då man själv kan underskatta sina förmågor många gånger. Men så är det, psykiatri väger mycket i alla jobb, har man läst det så tyder det på att man är intresserad av människor och förhoppningsvis kan man en hel del om människor också, och har fötterna på jorden. Ja, men iallafall, det var väldigt positivt och jag ska börja gå bredvid redan på måndag för att börja lära mig om hur stället fungerar och vart man ska åka etc. Sedan ville hon att jag skulle avverka så många av mina bredvid-dagar som möjligt nästa vecka, så jag kan få min delegering så fort som det går (kunna dela ut mediciner) så jag kan börja jobba ordentligt på helger, kvällar etc. Så det ska bli spännande att äntligen få använda sig av sin första avslutade utbildning! :)

Har varit iväg med Emelie idag. Har haft en jättetrevlig dag! Först hämtade hon upp mig så åkte vi hem till henne och åt lunch, satt och pratade, gosade med lilla Ludde (hennes hund) och bara kopplade av. Sedan åkte vi bort till skogen och gick en lång skön promenad i det kalla höstvädret, träffade på en man som har köpt den gamla kända "Kattdamens" hus. Man hade bara hört talas om henne när man var yngre, men aldrig trott det var riktigt sant. Att det bodde en gammal knäpp dam där, med massvis av katter och att hon livnärde sig på kattmat. Men nu fick vi hela sanningen berättade för oss, och här ska jag dela med mig av den till er!

Damen bodde i huset många, många år. Det fanns en ladugård och så på tomten, men det eldade hon upp. Antagligen för att hon var knäpp. Hon hade katter i mängder, och då menar jag mängder. Grannarna kände ju till henne väl, och dem i affären visste exakt vad hon handlade varje gång hon var i affären. Kattmat och lingonsylt. Det var det enda hon handlade, någonsin. Så ja, ni förstår ju själva vad hon, och katterna, levde av.
Man fick absolut inte gå förbi där med hundar, då kom hon ut och skrek och gormade, blev fly förbannad eftersom hon hade sina kära katter. Ska också tillägga att man kände när hon kom in i affären, lukten var nog nästintill outhärdlig vad jag kan tänka mig.
För ca 2 år sedan så hade grannarna inte sett damen på ca 1 ½ vecka, och hon brukade ju gå och handla, så dem ringde polisen. Polisen kom, slog in ena sidorutan på huset, men fick som ett slag mot ansiktet. Dem kunde bara inte gå in. Dem fick ringa lik-sanerare, som skulle komma och hämta damen, som hade dött inne i sitt hem. Det värsta av allt var, att det fanns inte mycket att hämta av hennes kropp. Ja, allt som alla gått runt och sagt, det är sant, katterna hade ätit på henne, det fick vi förklarat för oss idag. Gud så hemskt. Tänk vad snett det kan gå. Det fick komma folk från djurskyddsinstituter etc och ha ihjäl katterna. Dem mådde ju inte speciellt bra, vilket man kan förstå. Dem var inte speciellt friska, det var ju ganska mycket incest bland dem. Man kan ju bara föreställa sig.

Ja, nu har ni fått den berättelsen berättad för er också! Tänka sig att sånt hemskt kan hända i lilla Nol. Det kan inte många tro. Jag hade iallafall aldrig velat bo i det huset, även om det var totalrenoverat! Lite läskigt enligt min mening... Vad skulle ni tycka om att bosätta er där?

Jaja, nu har jag haft min lilla sagostund i bloggen för idag, nu ska jag dricka upp mitt goda blåbärste och tända lite ljus och mysa. Hoppas ni haft en lika spännande dag som mig :)



(Detta är en bild från google, alltså inte från damens hus!:))


Love/Cissi