Smile At Life

Nu sitter jag äntligen ner, har precis pustat ut, andas in lite målarfärgsdoft och känner solen steka utanför. Hela rummet omkring mig är vitt, vitt och åter vitt. Fyfan vad bra rent ut sagt! Det är så ljust här inne nu att jag inte kan tro det är sant. Och ändå har vi bara målat ett lager, det ska på ett till för att det ska bli jämnt och fint också. Men just nu så njuter jag bara över hur fint det faktiskt kommer att bli. Och framför allt, rummet känns större, rymligare och ljusare! Det var den känslan jag ville uppnå. R kommer få en chock när han kommer hem sen, han tror nog inte vi hunnit såhär långt. Men det måste vara skönt för honom att bara se förvanlingen när han kommer hem från jobbet, och slippa stå i allt slipdamm, målarfärg och svett som blir när man håller på. För jobbigt är det, det kan ingen säga något annat om. Men det är kul också! Kanske inte när solen skiner in som den gör just nu, men det var ju faktiskt molnigt tidigare idag, så vi har ju inte stått inne och missat en kanon-fin dag.

Känner för att ta ett dopp, men börjar även bli lite småhungrig. Frågade R om han ville åka upp, så inväntar svar, får se om jag hämtar honom från jobbet och vi åker direkt eller om vi tar det efter vi ätit isåfall. Hade iallafall varit skönt efter en dag inne! :)

Måste få springa idag också, hur jag nu ska orka det efter allt jobb här hemma :) Men Emma skrev att vi får springa senare ikväll runt 21 eftersom hon ska jobba sent, så jag får nog se hur pigg jag känner mig efter maten, så kanske blir att jag åker upp tidigare och tar dagens tur själv. Det är dock inte alls lika skoj, men det måste bli av idag och är rädd att jag kommer bli för trött så sent ikväll. Men men, vi får se! Det ska iallafall bli en 5 km runda idag, i bra tempo.