Smile At Life

Min storebror ringde för en stund sedan. Han är ju hemma medans mamma och Mikael är bortresta och måste ta hand om alla nio katter. Som nu bara är åtta. Fan.
Jag och min lillebror var uppe i onsdags och sa hej till alla små bebisar och mammorna. Då var kattungarna som vanligt, dem var rädda i början men började busa lite efter en stund när dem vant sig vid att vi var där igen. Mammorna däremot, sprang runt och var väldigt konstiga, enligt mig och lillbrorsan, men så såg vi att dem inte hade någon mat så trodde det var därför så vi åkte igen.
Så när brorsan ringer förut så frågar han om vi märkte något konstigt med kattungarna eller om vi såg alla ungarna sist. Och att dem levde. Ja, vi var och kollade till alla sju kattungarna, och pussade på allihop gjorde jag, minst en gång. Och visst levde dem, skrek som vanligt! Hehe. Så nej, inget var konstigt, förutom möjligen mammorna. Men dem kan ju bli sånna ibland.
De hade hittat en kattunge, dödad. Ihjälbiten. Uppätet bakben. Och givetvis den kattungen som inte hade några syskon kvar, den som var ensam. Stackars Filur, inte en enda unge kvar nu. Och vad har hänt den lilla ungen? Visst, en kattmamma kan bita ihjäl sin unge om det är något fel på den, det vet alla, men den käkar inte upp benet på den direkt. Och Filur skulle aldrig vara så hemsk, det vet jag. Har någon av de andra mammorna gjort det? Nej, det är ju dem snällaste katterna man kan ha. Har någon hankatt smitit in? Eller en räv? Ja, det kan mycket möjligt ha hänt, MEN skulle inte brorsan hört det då? Det vore ju konstigt annars tycker man.. Det borde ju blivit ett jäkla liv tycker man.
Den ena, av dem äldsta kattungarna, haltar. Och alla sex kattungar som är kvar är tydligen helt livrädda så fort man kommer i närheten. Vad har hänt mina älsklingar? Jag blir orolig av sånt här. Jag tycker inte om sånt här. Kattungen måste ju blivit rätt brutalt mördad alltså.. Usch.. Jag blir så ledsen... :(

Måste åka upp imorgon och kolla hur allt verkar. Brorsan och hans tjej var oroliga dem också, det förstår jag för något är väldigt fel när sånt här händer och katterna blir skygga och rädda av någon anledning, som man inte vet vilken. Jag får försöka att inte tänka på det så mycket idag, utan åka upp imorgon och träffa katterna och se vad jag kan göra.. Om jag kan göra något vill säga. Har något djur smitit in finns inte mycket att göra, och det hoppas jag verkligen att det är så det varit! För jag vill inte att det ska vara någon av mammorna som blivit knäppa, för det är världens finaste katter, vill inte bli av med någon av dem. Men, det återstår att se..
Nu är jag deppig.
Sånt här är inte kul.