I believe in destiny
I all bloggtorka dyker det upp en del tankar och funderingar. Jag har som sagt haft fullt upp nu det sista i skolan, B-uppsatsen börjar bli så gott som klar och jag känner mig otroligt nöjd med det vi åstadkommit! Jag skulle deffinitivt kunna rekommendera vårt resultat och att läsa vår uppsats om man arbetar med schizofrenipatienter med ett samtida cannabismissbruk. Och känner man så, då är man nöjd! Nu gäller det bara att vi ska bli godkända och att opponeringen på torsdag ska gå bra, så får jag min högskoleexamen sedan. Lovely! (Fast egentligen känns det inte lovely, då jag vet att jag får vänta två år på att läsa mitt sista år som precis blivit tillagt, så jag får min kandidatexamen istället).
Satt iallafall och hade tankar om framtiden. Igårkväll var jag och min älskade E ute på en lång kvällspromenad och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi fick rensa lite tankar och prata ut som saker som inte skall stängas inne. Då, mitt under samtalet om hur man kan hamna emellan ens vänner eller familj om det händer något, att alla kommer till en med det dem tycker och tänker och så står man där i mitten och inte vet varken ut eller in, känner ni igen den känslan? Den har jag upplevt många gånger, och har insett att jag är en sådan person som folk kanske gärna kommer och pratar med och då hamnar man lätt i kläm. Så har det alltid varit, i så många år som jag kan minnas.. Och helt plötsligt, mitt i samtalet fick jag den där "AHA-upplevelsen". Jag har funnit min väg här i livet, jag har insett att ödet bestämt min väg och att jag äntligen insett till 100% vad min yrkesväg är. Att prata med människor, att vara en hjälpande hand och ett stöd är min framtid. Jag ska försöka leta upp bra terapeut-utbildningar för jag tror att även om mina 2 år (som skall bli tre) på högskolan ger mig extremt mycket kompetens inom psykiatrin så är en terapeut-utbildning något jag vill försöka satsa på som kommer göra att jag kommer komma vidare! Men det är sjukt hur läskigt det var att få en sådan känsla, en uppenbarelse, att Hur kunde jag inte se det självklara? Det är ju detta som är min framtid! Och då dyker en ny tanke upp, det är ju så självklart att det är ödet alltihop, för jag sökte denna utbildning mest på skoj, för jag inte visste vad jag skulle göra hösten efter studenten och ville inte bli sjuksköterska. Så kom jag in, blev nervös och orolig och undrade vilken bana jag gett mig in på och om jag verkligen passade in, så visade det sig att det var så rätt och att jag då, för två år sedan påbörjade min framtid.
Nu ska jag sluta vara så filosofisk och drömmande, och återgå till dagen. Men det är skönt att stanna upp och känna, inse vad man har och hur man mår. Jag ska försöka fixa iordning min blogg så jag kan bli lite inspirerad att skriva igen, för nu börjar det trilla in en hel del ideér.... Men jag får väl helt enkelt inse att jag är en periodare när det gäller det mesta :)
Satt iallafall och hade tankar om framtiden. Igårkväll var jag och min älskade E ute på en lång kvällspromenad och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi fick rensa lite tankar och prata ut som saker som inte skall stängas inne. Då, mitt under samtalet om hur man kan hamna emellan ens vänner eller familj om det händer något, att alla kommer till en med det dem tycker och tänker och så står man där i mitten och inte vet varken ut eller in, känner ni igen den känslan? Den har jag upplevt många gånger, och har insett att jag är en sådan person som folk kanske gärna kommer och pratar med och då hamnar man lätt i kläm. Så har det alltid varit, i så många år som jag kan minnas.. Och helt plötsligt, mitt i samtalet fick jag den där "AHA-upplevelsen". Jag har funnit min väg här i livet, jag har insett att ödet bestämt min väg och att jag äntligen insett till 100% vad min yrkesväg är. Att prata med människor, att vara en hjälpande hand och ett stöd är min framtid. Jag ska försöka leta upp bra terapeut-utbildningar för jag tror att även om mina 2 år (som skall bli tre) på högskolan ger mig extremt mycket kompetens inom psykiatrin så är en terapeut-utbildning något jag vill försöka satsa på som kommer göra att jag kommer komma vidare! Men det är sjukt hur läskigt det var att få en sådan känsla, en uppenbarelse, att Hur kunde jag inte se det självklara? Det är ju detta som är min framtid! Och då dyker en ny tanke upp, det är ju så självklart att det är ödet alltihop, för jag sökte denna utbildning mest på skoj, för jag inte visste vad jag skulle göra hösten efter studenten och ville inte bli sjuksköterska. Så kom jag in, blev nervös och orolig och undrade vilken bana jag gett mig in på och om jag verkligen passade in, så visade det sig att det var så rätt och att jag då, för två år sedan påbörjade min framtid.
Nu ska jag sluta vara så filosofisk och drömmande, och återgå till dagen. Men det är skönt att stanna upp och känna, inse vad man har och hur man mår. Jag ska försöka fixa iordning min blogg så jag kan bli lite inspirerad att skriva igen, för nu börjar det trilla in en hel del ideér.... Men jag får väl helt enkelt inse att jag är en periodare när det gäller det mesta :)
Kommentarer
Trackback
